Efter boken med samma namn

"Alla ska vi dö - du och jag och pappa. Kanske får man träffa sin mor och sin fru? Men jag vet inte om det finns en himmel..."

Herr Muffin (7 år)sitter i sin skokartong och funderar över livet. En gång var han frisk och stark, men plötsligt en tisdag fick han ont i magen. Det gör ont när han nyser och veterinären säger att det inte går att göra något mer. Herr Muffin minns sitt med marsvinsmått mätt, rika liv. Han har levt med sin fru och sex små lurviga barn. Han tänker på alla gurkorna, det lilla blå huset med brevlåda, maskrosorna och alla gånger Martin (7 år) tagit upp och kelat med honom.

Lasse Åkerlund, Teater Allena är tillbaka med en osentimental och varm berättelse om döden i en ny föreställning för lågstadiet/mellanstadiet. Lite allvarligare blickar han varsamt ner i den skokartong som kallas livet. Berättarperspektivet skiftar mellan marsvinet Herr Muffins egna tankar kring det liv som nu håller på att ta slut och Martins reflektioner kring döden.

Föreställningen bygger på Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholms kritikerrosade bok med samma namn.

Boken har tilldelats Augustpris för bästa barnbok.

"Adjö, herr Muffin" är en samproduktion mellan Figurteatret i Nordland, Norge och Teater Allena.

Pjäsens längd ca:35 min.
Publik från 6 år - lågstadiet, max 60 barn
Plant golv 8 gånger 8 meter, jag har med mej Allenaseat för publiken.
Jag tar med mej en hel teater så jag är tacksam om jag slipper bygga alltför ofta.
Mörkläggning önskvärt, inte nödvändigt.

Recentioner

Folkbladet

Sverige har många stora artister. En av dem kommer från Järvsö. Nu tänker många på Lill-Babs, men det vet i sjutton om inte Lasse Åkerlund från Teater Allena förtjänar att kallas större. Eller åtminstone få lika mycket uppmärksamhet.... Det är en helt underbar föreställning om döden, men också om livet som döden är en del av och vi vuxna upptäcker att det inte är några problem att spela teater som tar upp svåra ämnen för barn. De kanske till och med klarar det bättre än vi vuxna. Det handlar bara om att våga och det gör Lasse Åkerlund utan tvekan.

Barometern 21 nov 2005

I all korthet.
Såg en teaterföreställning häromdagen, Adjö, herr Muffin. Det var en i raden av flera framträdanden och jag satte mej tillrätta med anteckningsblocket i handen. För att iaktta, registrera omgivningens reaktioner och kunna berätta efteråt. Mest nyfiken på vad barnen skulle tycka, den unga publiken. Snart blev det mycket svårt att skriva. Jag satt med pappersnäsduken i handen och försökte febrilt tänka på annat. För det går inte an att en fullvuxen reporter gråter så tårarna sprutar. I alla fall inte mitt under ett uppdrag. För det handlade om döden. Folk dör ju hela tiden, som Lasse Åkerlund sa när föreställningen var över. Och alla har vi någon i vår närhet som har dött. Eller ska dö. Precis som vi själva någon gång. En nära anhörig till mej är svårt sjuk. Så jag tänker mycket. Hur mycket, det visste jag inte riktigt innan jag såg Adjö, herr Muffin. Visste inte att sorgen var så nära, att den väntar strax under ytan. Hela tiden. Väntar på ett ord, en bild, kanske ett minne. Eller en berättelse. Det var tyst i salongen den här eftermiddagen. Glasklart och lugnt. Så snyftade någon till, kanske var det ett barn. Eller någon vuxen.
Gunilla Tell Ljusnan

Var och vakker

osentimental og lett å nyte, både for store og små. För dem som har mistet et kjeledyr kan forestellningen hjelpe til med å förstå sine egne fölelser, og gi håp om at kjeledyret har det bra også etter döden.

Lofoten Tidende

En rörende historie

Et varmt, rörende og tankevekkende stykke som berörer oss alle.

Lofotenposten